Två veckor kvar.
Många tror det känns skönt för mig att lämna caféet och se något nytt. Visst, jag gillar nya, stimulerande äventyr men jag är också en vän av trygghet. Och hur lätt är det att lämna en arbetsplats som dagligen fylls av de mest egendomliga gäster? Göteborgaren som bara kommer för att fria till mig, den väsande kvinnan som umgåtts med "the bad guys in Berlin" och den hurtiga spanjorskan som alltid tänjer ut mitt leende. För att inte tala om mina fantastiska kollegor som får tiden att rusa iväg!
Jag vet vilka kunder som vill ha kvitto och vilka som bara vill ha stark senap på korven. Jag vet att jag ska stoppa undan två wienerbröd när en tant i vinröd kappa går förbi och vem som kommer tjata sig till påtår på latten. Och mina vänner som dagligen tittar förbi och ger mig kärleksfulla blickar. Sådan trygghet tar tid att bygga upp, men jag är redo att testa.
För nio månader i en liten stad hos en barnfamilj ska faktiskt bli ett utvecklande avbrott i en 20 år lång trygghetshistoria.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar