Det är klart att jag kan sitta och haka upp mig på detaljer som jag irriterar mig på här i huset. Allt som är eller inte är. Men dagar som igår och idag när jag pratat med halvt förtvivlade au pairer får jag mig rejäla tankeställare och inser vilken förbannad tur just jag haft. För mig skräckscenarier lever de med. Men hur vågade jag egentligen bara flytta in hos en familj som inte är mina släktingar, utan fram tills då totala främlingar? Min familj är inte exakt, exakt som jag tänkte mig innan, inte perfekta, men de är så otroligt långt ifrån en dålig familj och nyckeln måste vara för en blivande au pair att inte ha en alldeles för tydlig bild av vad de vill ha. Det blir ofta bra. Min familj har givit mig bra förutsättningar för välbefinnande från första dagen, andra måste kämpa med vanan att leva med en främmande familj. Alla människor i ens liv berikar det på olika sätt men har åtminstone en sak gemensamt; viljan att alla under taket ska må så bra som möjligt.
Selv om noen av oss har det værre en deg (familien min gjør ingenting for å få meg til å føle meg velkommen... ) Så betyr det ikke at dine problemer er små. Det er lov til å bli irritert selv om ande har større problemer, det gjør ikke dine følelser mindre :)Men du har nok rett, man må ikke forvente ett liv på roser =)
SvaraRaderaÅh, jag blir ledsen att du känner så. Har dom sagt något som gör att du förstår varför dom är så konstiga mot dig? Vad dom tycker du gjort fel?
SvaraRaderaÅh du vet, det er noe hver dag ;) noe som er satt på feil sted, vasking som er gjort feil osv. Men det går bra altså=)
SvaraRadera