Igårkväll gick jag och lade mig efter att ha kollat på en peppande men engelsk film. Allt för att orka gå upp tidigt kommande dag. Jag har börjat gå upp tidigare än nödvändigt för att snabbt bli färdigstädad, vilket ger mig mer tid för kul saker. Dock sätter jag alltid på min favoritskiva på hög volym efter frukosten. Då är det så himla meditativt att bara stå och i min egen takt stryka eller hänga tvätt.
I alla fall så gick jag och lade mig och hade just slappnat av ordentligt då jag hörde ljud från hallen, som jag för övrigt bor vägg i vägg med. Föräldrarna och barnen sov sött på tredje våningen och jag låg där ensam på första och lovade mig själv att aldrig mer sova längst ner. Ljuden upphörde efter ett tag och kom tillbaka, tyst tyst. Jag kände hur de ett tag kom närmare rummet och visste att snart, snart öppnar de dörren och kvinhugger mig. Jag har ju sett på filmer hur de gör, de där inbrottstjuvarna. Jag var med ens klarvaken, spänd och jag lovar att jag aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Vettskrämd. Och någonstans inom mig visste jag att de tagit med sin min systemkamera som jag glömt i köket.
Under morgonen upplystes jag om att pappan vid den tiden kommit hem från ett föräldramöte. Men ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar