Solen lovade en strålande dag igår men min vän var tvungen att fara tillbaka till Sverige igår. Åh, vad vi har haft det fint. Vi missade guidningen i Basel men vandrade runt själva bland karuseller i varje hörn och kunde prata i lugn och ro.
Vi hade knappt någon mat hemma i huset men lyckades istället skrapa ihop en underlig rätt med en kombination varor vi aldrig hade fått för oss annars, och jag är för att våga! Vi var för trötta för att cykla genom Kanderdalen och hamnade istället uppe vid borg Rötteln som jag av någon konstig anledning inte besökt förrän nu. Det blev mörkt och vi satt och målade och tog därefter cyklarna till en mexikansk restaurang som jag velat prova hur länge som helst då tacos är min favoritmat. Vegetarisk sådan. Jag älskar att ha ett restaurangbesök som sista aktion så man kan sitta och utvärdera, planera och upskatta tillsammans med ljus, stämningsmusik och ingen disk efteråt. En helg att minnas, kom vi fram till. Ibland kändes det annorlunda att visa henne min nya stad liksom. Jag har blivit lite hemmablind och turister får en alltid att se saker ur ett annat ljus. Det är november här och öronbedövande vackert i bergen. Vad häftigt att bo i en stad vars motorväg åker in mellan dem och vilket fint hus jag fått äran att flytta in i.
Vi gosade med kaninerna och sedan åkte hon så att jag skulle kunna förbereda inför kvällen. Då blev det, för en vecka, tomma huset fyllt av svensktalande au pairer som lagade mat i mitt kök. Vår middag var så mysig och så svensk och när barnen kom till dörren och frågade efter godis i spökkostymer insåg jag vilken extrem brytning min tyska antagit efter så många dagar utan. Så idag ska jag besöka en släkting i Basel, bara tala tyska och prata om mina andra släktingar. Och solen skiner idag igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar