Månad TVÅ

Tyskan:

Här har sannerligen hänt en del, vilket är tur det. Just vad är en aning svårt att sätta fingret på. Jag talar i alla fall utan att hacka enormt med barnen, vilket ger mig mer pondus. Även med föräldrarna går det bättre. Jag jobbade med riktningsord och de verkade ha kommit men en grammatiklektion med detta innehåll gjorde mig om möjligt mer förvirrad. Att fråga "kan vi åka där?" håller bara i början. Jag nämnde prepositionerna förra månaderna. De kom. Och de gick. De går inte in. Efter varje verb följer en preposition och ett kasus. Vilken preposition vill man gärna tro är som i svenskan men självklart ska de till exempel säga "diskutera över" istället för "diskutera om". Där är nackdelen med att komma från ett land där språket liknar det nya. Dessa måste helt enkelt bara präntas in i huvudet; ett av tredje månadens projekt. Och börja öva glosor. Inför C1 måste jag använda mig av ett mer avancerat språk än det med barnen. Det känns som att ju mer jag greppar språket desto fler nya saker finner jag att jobba med, jag antar att de är dessa detaljer i ett språk man inte tänker på som nybörjare för att man inte hör vad som låter rätt och fel. Mer sånt man vill lära sig för att finslipa.

Familjen:

Den senaste veckan har jag jobbat mer än vanligt (och mer skall komma) och just därför har det hänt väldigt mycket. De respekterar mig över huvudtaget så mycket mer nu än tidigare.

Men lillplutten till att börja med. Han var väldigt länge inne i en besvärlig och provokativ period där jag inte fick leka med honom och så och när vi lekte var det mest bara bajs och fis. Nu ber han mig konstant leka med honom och frågar efter mig (allt när föräldrarna är hemma!) och när jag läste för honom förra veckan blev jag för övrigt chockad. Jag har inte läst högt på länge men det gick ju. Det hackade inte?

Tösen. Hon öppnade sig för mig om riktigt djupa saker förra veckan. Jag blev förvånad. Alltså min tyska begränsade mig tyvärr i mitt hjälpande svar. Men oj vad varm i hjärtat jag blev. Stora pojken har nog kommit på hur ocool jag är och vi pratar ej så mycket.

Tankar:

I början av månaden hade jag kanske många dalar rent mentalt och då kan det ju bara bli bättre. Både föräldrarna och barnen känner mer tillit till mig nu vilket stärker mig. Att jag på teatern hör mig själv spela upp komiska sketcher och dessutom SÄGA något sporrar mig att göra det nästa vecka också.

Jag har stunder då jag längtar så in i norden hem och jag ser framemot December då jag far. Men det är inte denna tårframkallande, desperata och sorgsamma längtan utan mer en sån att det känns som om något riktigt fint komma skall. Jag har aldrig behövt sakna hemmet tidigare. Därför känns det nu som om jag är lyckligt lottad som snart får återse alla männsikor jag lever för.

Jag har slutat känna denna kvävande prestationsångesten i lika stor grad som jag brukar. Om jag hellre vill sitta hemma och se en film så gör jag det.

Vad vill jag ha ut av denna månad? Mysiga upplevelser. Julmarknaden i Basel, fikastunder på både tyska och svenska, bio och Lucia. Åh vad jag längtar.