Med friska barn rullar allt igång som vanligt. Med städning (den kom jag i och för sig aldrig undan), matlagning, maskmålning, läxläsning och kojbygge. Ibland måste jag muta barnen med Mr Bean för att de ska gå ut och leka en stund till exempel. Eller för göra något jag tycker är kul, vilket gör mig till en sämre människa. Men jag märker små, nästan omärkbara tecken på uppskattning ibland, och då vet jag att de tycker om mig ändå.
Det är Thanksgiving day idag. Första dagen sedan jag kom är det idag som jag känner att jag borde befinna mig hemma. Men allas scheman i livet går ju inte alltid att knixa ihop, då får man istället ta till en gruppskype. Den blir av ikväll och jag får se min släkt för första gången sedan ett födelsedagskalas på ett innergård i somras.
Oj, man märker verkligen skillnad på inlägg jag skrivit i ett tyst hus och de jag skrivit till musik. (Kvalitets- och formuleringsmässigt). Just nu spelar till exempel pappan piano i bakgrunden. För er som inte visste det så kan jag meddela att min simultankapacitet är ...något sämre än din.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar