Det var teater igår. Jag vill aldrig dit just innan men när jag cyklar hem, gör jag det med lätta fötter och ett brett leende på läpparna, ofta sjungandes på svenska truddelutter. Och det är inget blygt nynnande här inte.
Höjdpunkten var ändå at få upplevaLörrach såhär nu när de tänt julbelysningen i staden. I Sverige ska det vara så stilrent, minimalistiskt och dant men what is up med att skänka oss besatta och oroliga själar en hemtrevlig julkänsla? Det är ju bara en månad om året som det dekoreras så fint. Lyssna här; här har man satt osynliga kablar, tätt efter varandra mellan husen och ner hänger det smala, trådar med lampor. Det ser ut som om det regnar guld på en när man susar fram och inför julmarknaden som börjar i morgon står små trästugor, också dessa tätt packade bredvid varandra, längs med alla gågator, vilket är en del. Vad som kommer säljas där tar jag reda på imorgon för just exakt nu står en volvo därute och väntar på att ta med mig och schweiziskan till Luzern, en av Europas vackraste städer. Eftersom Schweiz inte riktigt kan erbjuda oss tyskar något till tillfredsställande priser suger vi nog mest i oss den kostnadsfria synen och upplevelsen. Ledig en onsdag, wow.
Vet ni förresten hur man kan fira att det imorgon är December, utan att frysa det minsta? Genom att igår hämta lillputten i bara kortärmad blus. Nu vet ni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar