Det är inte bara tiden med vänner som är väsentlig, även egentiden. Och att en hel dag bara göra vad jag vill. Jag har läst en massa och det var meningen att jag framemot eftermiddagen skulle gå en lång, meditativ vandring på två timmar i bergen mot Borg Rötteln. Jag började den eftersom solen sken på som vanligt. Upp upp upp för trappor, längs med vinodlingar och med utsikt över hela Lörrach. Molen var lika mjuka och suddiga som dem man gör i Photosshop. Sedan efter ett tag vek jag istället av mot en gammal liten by, Tüllingen, som ligger ännu högre upp. Förbi den kom man till en utsiktplats och jag tycker väldigt illa om platser där många vägar korsar varandra när jag inte har ett förutbestämt mål. Vilken ska man då ta liksom? Min led korsade den leden som går genom de tre länderna. Denna måste jag vandra innan isen lägger sig på marken. Så spännande ska vi inte ha det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar