Min helg, ja. Lördagen var väldigt dryg. Polskans polska vän har fått för sig att hon inte vill tala tyska om helgerna, men vad tusan. Hon känner mig inte. Hur pinsamt är det inte för henne att vägra till och med när min vän efter varje mening ber henne säga det så att jag ska förstå? Nej, till sist gav hon upp och det blev polska hela dagen för deras del. Fruktansvärt ohövligt. Mina nästkusiner kom slutligen till min stora lättnad. Skulle övernatta hos dem för att vi inte setts sedan jag kom. Hjälp, flickungen kan ju prata. När jag för nägra somrar sedan bodde hos dem kunde hon bara skälla som en hund och nu är hon dubbelt så lång.
Hur mysigt det än är kan jag inte njuta. Jag älskar när jag har kul för då går tiden snabbare och då blir det snabbare än dag mindre tills jag får komma hem. Jag är så redo nu, har aldrig längtat till nått på just detta vis förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar