Igårkväll ordnade min pappas nästkusin i Basel en liten släktmiddag så att jag kunde få träffa alla. Alltså, det var jag, min farfars kusin och hennes man, deras son, egyptiska frun, hennes mamma och deras nyfödda lilla godisbit. Först fick jag träffa min syssling (eller brylling är det nog nästan); en bedårande tioåring som lärde mig schweizertyska ord. Så himla kul är det att prata schweiziska.
Men den halvarabiska middagen var himlans god, den med, och vi åt tills vi storknade, pratade certifikat och om Wien där min andra brylling bor. Jag satt länge och pratade med egyptiskan, som klarat min skrivning, medan jag vaggade min nio veckor gamla bryllingsflicka. Älska spädbarn?
Det betyder otroligt mycket att ha släktingar så nära. Det blir en sorts trygghet att ha någon som jag verkligen alltid är välkommen till här långt nere och som känner mina farföräldrar. Det känns så egendomligt men helt fantastiskt att jag har släktingar i varje hörn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar