Utflykter mellan tre länder

Man gör nog mycket för att man har en romantiserad bild av det hela. Och ofta när man vill se sig göra sånt så blir det så krystat och hattigt och det känns inte genuint. Men det gjorde det i lördags. Jag och två svenska töser med fladdriga kjolar tog våra cyklar och köpte långa franska baguetter samt brieost och paprika och for på världens vackraste vårtur längs med floden. Inget bilbuller förrän djungeln tog slut och vi, förvirrande nog, hamnat i Basels übervackra industridel. Vi hittade ändå till själva Frankrike till slut där vi satte oss i en park som luktade augustikvällsgrillning och gjorde upp detta stillebenet för att föreviga en perfekt dag. 

Ända tills allt blev gult fnittrade vi och hade tid att lära känna varandra ytterliggare och jag hann bli ledsen för att såna här stunder försvinner i samband med hemflytt och den ena hann känna sig lyckligare än på många år sedan hon var barn och mina fötter somnade inte ens. Vid ängarna i Riehen där det finns ett litet lusthus stannade vi och drack latte och pratade dialektord och sög i oss av skymningsljuset och på kvällen satt jag med Soff i hennes rum och hennes värdpappa hade gjort i ordning en liten melodifestivalsbricka till oss som vi blev rörda över.

Om man finner balansen mellan att verkligen gå in för något och att inte överanstränga sig så blir det inte krystat utan alldeles minnesvärt och vackert. Det var lördagen.

Söndagar kan liksom inte bli toppen. I alla fall inte här där allt är dött, likaså folks inställning. Så istället för att berätta i detalj om dagen (där vi gick en liten vandring i Riehens skog och sedan gick på bio och såg Hugo Cabret, där jag mest satt och gapade över den fantastiska, makalösa parisiska miljön och magin, och avslutade allt på favoritrestaurangen Casa Neruda) så kan jag ge er ett recept på hjärntvättning; 

Lär känna en mexikansk au pairflicka som bara kan engelska. För sedan ihop henne med två au pairer som inte kan engelska och tillsätt oss svenskar som kan alla tre språken och måste översätta fram och tillbaka. En näve språkintresse från alla håll som du först vispar med de normalaste fraserna från allas länder. Knåda kraftigt och in i ugnen i sådär en tio timmar. Servera med en himla stort frågetecken och en massa skratt och missförstånd. 

Bra träning och vi hade väl det så trevligt man kan ett veckoslut men dagen efter kommer man knappt fortfarande inte igång med ren hundraprocentig tyska.