Dag ett och två i Paris

Dag noll:

Min första tanke när jag klev ut ur tåget i Paris var hur jag någonsin skulle få rätt på det. Jag lyckades dock och efter en timme genom ett trassligt tunnelbanesystem checkade jag in på hotellet i Montmartre. Jag hade en mängd timmar innan min kära skulle anlända från Sverige så överraskade mig själv igen då jag lyckades ta mig till Champs Élysées där jag hälsade på, på en väns arbetsplats och blev bjuden på en kaffe. Av någon anledning bestämde jag mig för att gå hela vägen tillbaka och nästan framme fastnar jag vid ett skyltfönster med saker som gör att mina ben vill in. Astrid Lindgren, tofflor och lösgodis. Klart det var en svensk godisaffär! Mitt undermedvetna är att lita på. Väl på hotellet fick receptionisten bevittna ett kramkalas utan dess like. Jag och min vän var ju gladare än alla parisare tillsammans och firade genom att gå ut i Montmartre  och äta. Vi klättrade upp till Sacré Coeur och sög i oss den fantastiska utsikten för att av en slump hamna på påskmässi inuti kyrkan. Där stannade vi en liten stund för när en nunna sjöng samtidigt som man njöt av den extremt mäktiga akustiken och känslan att äntligen befinna mig där och med henne - då dröjde det inte många sekunder innan båda hade gåshud. Det kändes som att vara med i en Sagan om Ringenfilm. Fast vi var verkligen där.

Dag ett:

Säga vad man vill om fransmän (Många var precis så snorkiga som jag blivit varnad för och bristen på engelska även på turistgatorna var skrämmande.) men frukost levererad på rummet fick vi. Det blev en guldstund att i lugn och ro få avnjuta den i sängen med systern och planera lite inför dagen. Jag var där i första hand för att få umgås med henne så vi hetsade aldrig någonstans vilket var så skönt. Jag släppte det lite efter Wien.

Vi lyckades mirakulöst pricka in bohemiska Latinkvarteren på kartan för där startade vår guidade tur. Vi introducerades för den mest välbesökta platsen i hela Paris; gotiska Notre Dame de Paris och fick oss den bästa av introduktioner till staden.

För att komma över till bland annat Louvren måste man gå över denna kända bro där man bevisar evig kärlek genom att skriva bådas namn på ett hänglås, låsa och slänga nyckeln i floden. De osäkra köper hänglås med kod istället.

Det är och förblir ett mysterium varför jag kom hem från självaste Paris utan ett enda kort på Eiffeltornet. Vi var där, men det regnade och vi var upptagna med att tjattra med en nyfunnen vän, en snäll fransman som kunde engelska. Parken bredvid var mysig i alla fall. På kvällen var vi vakna alldeles för länge men vi var så inne i samtal som stannar innanför hotellrummets väggar. En massa hemlisar med andra ord.

Dag två:

Det enda min musikaliska vän, som redan varit i staden ett par gånger, ristat in i sten att hon inte fick missa var centrala kyrkogården och eftersom ni vet hur jag känner inför sådana platser var det inga problem för mig. Det regnade men varför jag inte tog bilder på stället förvånar mig som med tornet. Det var riktigt stämningsfullt och vi gick runt i regnet i vad som kändes som en övergiven och gotisk Tim Burtonby och gav ifrån oss mer än ett dussin fascinerande ljud. Mångas gravar var för mig minikapell och vissas portar stod på glänt...

Vid Jim Morrisons grav stod en polis och på ett träd kunde man kleta fast sitt tuggummi och om man ville, rista in något i det. 

Efter några mindre vackra ord och relativt dyblöta hittade vi till slut Molières grav, teaternörd som man är.

Och Edith Piafs. Sedan blev vi akut hungriga.

Åt italienskt i Le Marais, en gammal stadsdel som lovade mycket vintage och mysiga caféer. När vi gett upp och slutat leta efter en massa affärer jag skrivit ner i mitt anteckningsblock så hittade vi andra och blev kära båda två. I en affär fyndade jag till exempel en gammal tenniskjol och en blommig väst för några kronor och blev så nöjd. Vi satt så många timmar på ett café med varm choklad och tittade på folk (och analyserade på vårt "hemliga språk") att vi hunnit bli hungriga igen. 

Snabbt hem och när vädret inte tillåter får man göra som vi och ta in hela franska picnicen. Den natten kunde jag inte sova av någon oförklarlig anledning.