Månad sju

Tyskan:

Jag har på allvar börjat jobba mot Riktning Certifikat. Till exempel har jag haft min första presentation inför folk (vilket förvisso i mina öron var en smärre katastrof) och börjat träffa de andra skrivande en gång i veckan. Min bästa investering inför detta, förutom själva kursen, var två dyra övningsböcker jag blivit rekommenderade och de är verkligen tidskrävande men hur givande som helst att jobba med. Just nu kämpar jag med att finna logiken i användning av verb för att återberätta något som någon sagt. Det är knappt en och en halv månad kvar till skrivningen och det jag framförallt måste ta itu med nu är faktiskt att utöka mitt ordförråd. Man märker alltså att jag mest umgås med tyska barn...

Familjen:

Halva månaden har jag varit på ett håll och dem på ett annat. Det ska jag inte sticka under stol med var behövligt. De två sista veckorna i mars var jag relativt less på allt och de var nog ganska trötta på mig med. När de kom hem igår var det helt annorlunda och de ville demonstrativt vara med mig. Barnen alltså. Men även föräldrarna var på bättre humör och de hade tagit med sig hur mycket delikatesser som helst till mig. De kan vara knepiga ibland men de visar sin uppskattning då och då med sådana gester.

Tankar:

Som antagligen är underförstått; jag behövde min paus. Jag behövde få distans till min vardag,, byta miljöer, umgås med min bästa vän i Paris och få perspektiv på tillvaron genom att diskutera allt med henne. Jag har insett vad jag uppskattar med livet här men min väns närvaro retade mig lite med allt jag faktiskt missar när jag inte är hemma. Jag är dock inte färdig med Tyskland och nu tar vi nya tag denna sista etapp av detta äventyr.