Heidelberg

Av alla söndagar, mer eller mindre trista, var detta en av de mycket bättre. Om alla dagar rent generellt är mer händelserika härnere så brukar söndagarna vara desto tråkigare. Denna var dock helt fantastisk. Jag och Pippi steg pigga upp och åkte ner till stationen där vi mötte två svenskor och lika många polskor för att åka till staden Heidelberg med tåg. Tågresan dit var med snigeltåget på fem timmar vilket kan tyckas vara en evighet men det kändes verkligen inte så. Vi underhöll oss konstant med det ena spelet efter det andra. Kort, systemlek och ritlek som avgör framtiden stod på schemat och vi skrattade så vi storknade.

Vi kom ändå fram till slut. Den korta tid vi fick på oss innan den långa färden tillbaka blev intensiv och vi han med ett besök uppe på slottet med utsikten ovan, att äta glass och gå lite, lite bland de trånga kullerstensgränderna och utmed floden. Jag han väl ändå förstå varför min faster, som varit au pair där, alltid menat på att jag också borde sökt mig dit. Trots det kände vi oss nöjda och kommer nog inte åka dit nästa helg igen. Då bär det av mot söder!

Under tågresan hem mörknade det och med det blev vi tröttare och tröttare. Efter den värmen (trettio grader) och sittandet är inte det så konstigt, men vi förde mycket oväsen då vi ivrigt lekte en ny lek och även lite limbo dansades.

Jag älskar när söndagar känns genuint roliga. Vilka fina vänner jag har.