Alla väntar spänt på en uppdatering och här kommer den. Nu är jag tillbaka från en fantastisk helg i Interlaken och ska jobba i två veckor för att barnen har pingslov. (Ja, i två veckor) Jag har med andra ord tid för bloggen!
Vi kan ju börja med fredagen. Jag sov ganska oroligt natten till fredagen, även om jag druckit en antistressdryck och joggat en runda. Inte så konstigt kanske. Själva provet var jätteklurigt. Jag hade inte varit så orolig över läsförståelse och uppsatsskrivning förr eftersom man tidsmässigt kan lägga upp det själv och det brukar gå bra. Men under läsförståelsen var jag tvungen att chansa på alldeles för mycket och först efter uppsatsen där jag skulle argumentera om huruvida den tekniska utvecklingen bara har en positiv inverkan på oss eller inte kom alla ord till mig. Däremot kunde jag pusta ut under den lättare hörförståelsen och det muntliga, som jag varit mest nervös inför, flöt förvånansvärt bra. Jag fick uppdraget att föreläsa om reklamens påverkan på oss, ganska lätt. Resultat får jag om tidigast en månad. Med tanke på hur mycket jag chansade så kan det verkligen gå hur som helst.
Hur som helst, det var över och jag cyklade skrattandes hem och gjorde nästan helg. Fast först lagade mina värdföräldrar indisk buffé för deras vänner kom och vi skålade med champagne och Pippi kom och vi förberedde oss för kvällen då vår vän ju bokat hela klubben Red Rocks i Basel. Oj, jag dansade visst hela natten med nästan enbart svenskar vilket kändes annorlunda men peppande och två timmar fick jag sova innan det bar av till Interlaken och Pippi begav sig till Korsika.
Lördag, alltså. Interlaken har jag utnämnt till Schweiz i särklass finaste plats. Det var så ögonbedövande vackert med alperna runt vårt Tent Village med hot tub och uppehållsrum och hängmattor och en bar med peppmusik och när jag och två holländska vänner bestämde oss för att bestiga ett av bergen som visade sig vara ordentligt brant och den klurigaste vandringen jag någonsin företagit mig och kollade ut över alla gamla schweiziska hus i byn och den turkosa sjön så kändes det så magiskt. Vi lät oss omsvepas av den friska luften för att ta oss ner med tåg och ansluta oss till mitt svenska au pairgäng och de amerikanska soldaterna. Efter en afton med Barbeque och skratt kände sig de flesta sugna på att vandra över till den trångaste klubben någonsin vars entré var en metroingång och med mina två timmars sömn nånstans bak i huvudet så gick jag ändå med och det gick i några timmar.
Vi blev väckta av en tjutande engelsman som kom in till ossoch ville förmedla att Sverige vunnit Eurovision song contest vilket var alldeles förträffligt eftersom Loreen var så genuin, naturlig, ostylad och inte så konstgjord. (Synonymer?) Det åts gemensamt och muntert söndagsfrukost mellan tälten då vi planerade dagens utflykt. Kände mig ännu mer back med sömnen och det märktes att kroppen var tärd när vi besteg ett berg, betydligt längre bort och ännu tuffare, nämligen i Grindelwald. Där såg allt helt annorlunda ut. Ingen sjö i sikte men bergstopparna var desto mäktigare med snö och vattenfall på vissa platser och molnen runtom såg ut som hotfull rök. Do not mess with nature, så att säga. Vi pratade mycket om moder jord och att det är bara när man kämpat sig upp en hel dag bland ängar, stup, trätrappor och skogsstigar som man har gjort sig förtjänt av utsikten högst uppe. Vi åkte dock ner med bussen och tog en drink på den stilfullt kallade baren Avocado och på kvällen åt vi STARKT på en thailändsk restaurang och, under stjärnorna badade jag och holländarna i badtunnan, fast vi hann bara lite precis innan de skulle stänga av den. Resten av kvällen var det fest bland tälten och vi såg på roliga musikvideor och gick in i vårt kära tält för att trots allt få oss minsta lilla blund.
Måndag. Vad sägs om att ta ledigt från jobbet och stanna en dag extra för att ligga och jäsa vid en sjö en längre stund och spela volleyboll och gå en platt vandring denna gång till en ruin i en lummig trädgård och äta sista mellanmålet vid baren och ta väskorna och avsluta allt med en angenäm tågresa hem till inte fullt så vackra Basel.
När jag får vara där bland bergen och sjöarna, luften och atmosfären mellan mig och de andra som upplever samma så växer det fram en inre harmoni i mig. Världen är så himla vacker och livet kan vara så fruktansvärt fint ibland. Jag skulle vilja leva i en sån bubbla som då lite oftare och under något längre perioder och jag vill tillbaka till Interlaken. Jag är så tacksam för allt jag får uppleva och ryser vid tanken på vad mycket jag missat om jag varit kvar i Sverige. Det var i alla fall helgen i stora drag och jag är nöjd att jag njöt till fulllo och inte otympligt skulle släpa med mig tegelstenskameran överallt. Bilderna letade jag fram på Google istället så att man kan komma ihåg lite hur det såg ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar