Väntade in att äntligen få åka till min vän i Rheinfelden när helt oförvarnat ett oväder som heter duga drog in över området så att man inte längre så mer än de närmsta husen. Inte så flott som på bilden, snarare kanske ett av de värsta jag varit med om. Hagelklumpar stora som större isbitar anföll huset och fick det att dåna. Detta mot takfönstrena (som jag aldrig förr märkt att vi har) och persiennerna fick utgöra stämningsmusiken när jag såg vår trädgård i krig och hur vår parasoll flög ner mot gatan. Jag skulle aldrig fått för mig att ta på min regnjacka och gå ut om det inte varit så att vår ynkliga och genomvåta kanin satt i utehagen och grät över sitt enda och nu förlorade regnskydd. Inte ofta jag ser nått sånt hjälplöst.
Av någon anledning tänkte jag ändå att om jag skyndar mig till tåget så skulle resterande delen av kvällen bli urmysig. Skulle just låsa dörren när det blixtrade till för hundrade gånger men då åskan hördes direkt efter rusade jag in igen. Jag gav upp.
Jag är inte den som är rädd men bor man högt på ett berg så gör man.
Vad ska jag göra fram till åtta och femton nu då? Borde inte sitta vid datorn och har just läst in min bra bok. Kanske ett tecken på att ta tag i de verkliga intressena?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar