Av alla saker att bocka av här var en cykeltur genom en vacker dal en del av dagens agenda. Naturligtvis tappade jag bort skyltarna efter ett tag och hamnade istället i en fridfull skog på en sluttning bakom borgen där jag mediterade en stund. På vägen hem tänkte jag att det skulle passat bra att träffa Pippi och där kom hon helt plötsligt cyklande så jag vände mig om och cyklade med henne hem. När vi tramsat lite så slängde vi väskorna över huvudet och tågade in på Casa Neruda, den bästa mexikanska restaurangen, sista gången för min del. Jag som smakat allt vegetariskt, såg nu att den nya menyn har en massa ny gröna rätter att erbjuda som jag inte kan prova. Sånt är livet. Säga vad man vill om väntetiden (över en timme igår!) men maten smakar. Vi spenderade många timmar med att göra grimaser, prata om störigheter i vardagen, se fotbollen och sedan spådde hon fram hur många barn jag ska ha i framtiden med en medaljong på ett enligt henne vattentätt sätt. På alla hon gjort det med har det stämt och hon får samma resultat precis varenda gång. Jag var lite nervös och vill verkligen tro på det. När jag kom hem och gjorde det några gången och alla visade på samma kändes det stort. Som att vi är del av en större kraft. Den tanken gjorde det lätt att somna och här är jag och det är måndag igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar