Att jag är hemma en lördagskväll känns mystiskt på något vis. Alltid är det något på gång. Det har det i och för sig varit under dagen. Efter en frallefrulle på solterassen träffade jag upp en norrbottning och en till skåning i ett väldigt varmt Basel för att strosa runt på lördagsloppiset och kommentera flanellklänningar och dyra små elefantprydnader. I Schweiz kostar allt skjortan så på loppisar ligger priserna på samma nivå som rea på H&M sådär. När vi fått nog bestämde vi oss för att det blivit dags att utforska staden ordentligt så vi fick lite tips inne på turistbyrån som vi mest skrotade. Det märktes ändå att vi bott här ett bra tag. Vad vi hakade på var ett ställe vid floden med en borgsruin och korsvirkeshus där vi satte oss för lunch och pratade. Efter en bra stund i solen passade det bra att gå till nästa park, en som jag gått förbi men aldrig stannat i som är den populäraste i staden. Där satt vi till det mörknade, drack vin och tjattrade. Det går ju inte att få stopp på oss. Vi avslutar aldrig ett ämne förrän någon ivrigt kommit in på nästa spår. Åh, det är så befriande när man aldrig behöver tänka på att något ska kännas krystat eller så. Med dem blir allt så spontant och prestigelöst och genuint. Det är också något med att lära känna folk i denna lilla bubblan man lever i. Man bara säger sånt som man inte hasplar ur sig till vem som helst för att det känns så rätt. De andra ville gå ut men det kände jag inte för så jag gick hem med flaggan i topp och imorgon ska vi ses igen och fortsätta där vi slutade och jag är så glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar