Förra vintern spenderades så pass länge i Indien att i januari och februari när alla fått nog av mörkret och vårlängtan synligt kröp i fingerspetsarna fann jag mig i det. Jag var beredd att njuta av ytterliggare några vita och även gråa veckor. Men visst, hade ju fått såna höga doser av D-vitamin att jag allt borde delat med mig. Denna vinter har spenderats i Sverige och i dagarna har solen belönat Prag med sin fullkomliga närvaro. Jag känner mig pånyttfödd och hade glömt vad den är kapabel att göra med människan. Bostäderna här i kvarteren har förvandlats till slott och jag dansar mig genom de dagliga promenader. Kunde inte önskat mig ett bättre område och vad har jag nu för anledning att hänga i stan? Här finns grönsaksmarknader, småbutiker, rökiga och charmigt sunkiga men ack så inspirerande caféer samt alla dessa pubar. Jag känner verkligen att jag kan leva autentiskt och kontrasten till vardagen hemma i Sverige gör mig ännu mer övertygad om att jag är värd det. Alla är värda det. Önskar att fler vågade. Alla har kanske inte möjligheten men fler än man tror har det definitivt. Och denna entusiasm försöker jag göra något bra av och hoppas att det smittar. Det lärde jag mig i psykologin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar