Det började med två besök från nära och fina personer hemma i Sverige och då hölls jag ju upptagen där men enda sedan det blev glesare här har jag aldrig känt mig manad att skriva.
Det händer något stort som jag inte riktigt kan greppa i mitt liv nu. En av mina rumskamrater uttryckte det så himla bra när hon beskrev en slutsats hon dragit efter sina trettiofem år som äldre kopia av mig; "Varje gång jag ser en öppen dörr som bara står och väntar mitt framför ögonen på mig och jag går igenom den leder det till något nytt och varje gång jag valt att inte göra det har jag kör fast." Det är som en spiral där det ena leder till det andra som leder till det tredje och ju mer jag tänker och konkretiserar energier desto fler uppenbarelser får jag hela, hela, hela tiden.
Så hur kan jag blogga när solen konstant skiner över alla parker som ropar och jag måste skriva, skriva, skriva? Reflektera, analysera, ifrågasätta, utvärdera, drömma och experimentera med olika tankar.
Det som finns nu är jag i Prag och en annan själ och mitt anteckningsblock och bläckpenna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar