Idag är det exakt tre veckor innan flytten.
En av de mest stressande och frustrerande faktorerna är att man nu har en väldigt bra (dålig!) uppfattning om ungefär hur många (få!) gånger jag kommer få träffa alla mina nära fram tills dess. Jag vill motbevisa mig själv genom att bjuda in mig till dem, bjuda in dem till mig, klämma in alla mellan alla andra i schemat och bara tränga mig på i allas liv lite för mycket. I alla fall dessa tre veckor.
Detta slut av augusti har en vana att ge mig sommarens mest minnesvärda kvällar. Det är Malmöfestival, och ljumma aftnar med sensommarljus och att stå nära sitt favoritband med en ännu närmare vän är så vackert men ibland så smärtsamt för att där inte finns någon stoppknapp. Denna sommaren njuter jag extra mycket. Dels för att jag tvingar mig att leva i nuet, och dels för att där inte finns nåot att oroa sig för. Jag har nämligen insett att dessa kvällar upprepar sig varje augustislut, år efter år. Mellan mig och mina nära finns inget bäst-före-datum. Det hoppas jag inte sommaren och livet har heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar