Kan inte förstår hur det just nu är tjugosju grader varmt här. Eller hur vacker omgivningen är. Stillsamheten. Hur bra det redan går med kemin i familjen. Jag är rädd för alla säger till mig att den första veckan är den jobbigaste och att man aldrig tror det ska fungera då. Är positiviteten då bara på ytan?
Förmiddagen spenderades med mamman som skrev in mig på en kommunikationskurs med lite grammatik och hon visade mig mer av stadens hjärta. Kan redan placera mig på några uteserveringar och teatrar.
Jag har hälsat på grann-au pairen som är fransk och insett att vi är omringade av svenska familjen, komiskt nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar