Under teatern denna vecka spelade vi in material som ledaren behövde för något, antagligen för undervisning. Vi var i smågrupper och presenterade forumteaterstycken för varandra med Tema Mobbing. Vilken sorts mobbing som helst. Forumteater är en uppspelad situation som kunde varit hämtat ur verkligheten och ofta kan man själva eller publiken föreslå en lösning och sedan spelas det upp hur det skulle kunna se ut. Jag spelade en utbyteselev från Sverige (passande...) som de andra gick på för uttal (ett exempel som kom upp är något som inträffade i början av min vistelse här då jag när vi åkte förbi ett jägarställe utbrast att "Här kan man ju skita" istället för "skjuta". Det är snarlika ord på tyska) , mode och som med den mesta mobbingen hittas det något komiskt med varje rörelse.
Att spela med och för ungdomar går annars alltid ut på att leverera skämt och komiska gester och när jag satt där i mitten av scenen och tog emot alla glåpord och förnedringen var som störst och gråten nästan satt i halsen, kände jag mig livs levande och när jag i dessa minuter ÄR hon som retas, hon som är ensam i ett annat land, hon som lider, då påminns jag om en av anledningarna till att jag alltid söker mig till ren teater framför spex.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar