Onsdag morgon, halv sju. Tystnaden och kolsvartheten går att ta på. Trodde att jag råkat vrida fram klockan men nej, för första gången i världshistorien hade familjen försovit sig. Och när jag vågade väcka huset (jag!) så hade de fem minuter på sig att snygga till sig för sedan skulle ju pappan skjutsa två förväntansfulla och vakna brudar till staden Luzern. En med gamla byggnader, kringelgränder, sjö och broar i innerstaden och omringad av dimmiga berg, slott och en stadsmur. Efter en frukost på första bron hämtade vi en karta på turistbyrån och irrade runt för att hitta alla monument, kyrkor och sevärdheter som man måste se. För en gångs skulle fick kameran följa med.
Soluppgång och frukost på den första bron mellan nya och gamla stan. Vi undrade hur vi skulle kunna fylla ut nio timmar med aktiviteter.
Första monumentet. Det var en massiv klippa med ett ledset lejon. Så vackert. Massor med japaner var där och tydligen reser japaner mest till Schweiz för att köpa klockor. Det har dem ju faktiskt gott om.
Akut hunger, då hittar man ingen mat. Det blev till slut Pennepasta med svamp, broccoli och cashewnötter och vi satte oss på en fin plats...
...med en sådan utsikt. Bilderna är alla tagna mitt i city.
Efter ett tag blev det mörkt och allt blev så mycket mysigare. De skämms inte för att pynta till det ordentligt härnere. Vi hann med lite shopping, hundra fikor och att kliva upp på stadsmuren när vi insåg att vi inte kunde vägen tillbaks till mötesplatsen. Då började jag sjunga jättebra tyska sånger och trycka in schweisiskans namn lite här och var.
När vi kom hem sprang jag på tramen till Basel för luciaövande men kom för sent så jag hann bara vara med på lekarna på Au Pairträffen, men det var jätteintressant. Tyska i tolv timmar NON STOP och sedan byta till svenska och engelska - rena rama hjärnvisperiet. Men gott sov jag på natten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar