Tänkte vara före Soff med att blogga om dagens äventyr. Vi steg nämligen upp före tuppen (dvs när de flesta dödliga stiger upp om vardagar) för att åka skidor i Schwarzwald, som är en enorm bergskedja här i södra Tyskland. Allt kaffe gjorde mig spattig och vägen upp kantades med både vit skog och allsång. Vi anmälde oss till skidskolan och den drog igång och vi var lite rädda. Backen var ju himla brant (tolka själva) och vi hade aldrig ens stått på skidor innan! Ella föll först. Sedan Soff, fast i den lite brantare backen. Det är smått förnedrande att en gullig skidlärare på kanske sjutton jordsnurr hjälper en upp ur snödrivan man skapat fast oj, vad kul resten var.
En störig grej var att vi under lunchen verkligen var de där tjejerna. De fnittriga, störiga. De som faktiskt nog har mest kul egentligen. Älskar att Soff drar fram den sidan hos mig som uppenbarligen finns kvar. (Ok, svårt att hålla flabben när träbänken jag sitter på bara helt plötsligt går av på mitten och jag och en man med en kamera ramlar ner under bordet...) Sedan var det dags för nästa backe.
Kameramannen tog foton på oss men min värdpappa kom mitt i lektionen och hämtade oss innan e-postadresser hunnit bli utbytta. But we will be back. Be sure of that.
Hemvägen var inte skoj. Min värdpappa lät som en gorilla och sedan började han svära en massa på norska, vi åkte längre och längre bort från underbara snön, alla dessa skarpa kurvor i dalen och chokladkakan jag ätit i lunchpausen ville hemskt gärna upp igen. Men den klarade sig och nu tror jag att jag somnar av utmattning. Åh. Skidor var min grej. Och jag kan nästan bromsa- en inte så självklar egenskap för Ella. I platta Skåne när vi åker inlines behöver vi ju inte lära oss sådant!
Så i alla fall. Vi båda vill fortsätta lära oss. Fast min värdpappa sa att vi kommit långt första dagen och med sådana grundläggande tekniker kan man börja fara på väldigt många olika backar.
När jag däckat ett tag trippar jag över till Soff igen och vi hade tänkt vara lite mer utmattade tillsammans och se en film och om illamåendet hunnit gå över far vi till Basel och köper lösgodis. Vi måste ju lämna tillbaka de kalorier vi tagit från våra stackars kroppar. Annars räcker det med varm, vit chokladmjölk.
Det är just sådana här dagar som det blir så självklart för mig varför jag valde denna del av Tyskland att flytta till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar