Kom just hem från min nya språkkurs. Alltså samma sorts konversationskurs som under måndagarna fast ett steg högre. Nivåmässigt känns det väldigt rätt så jag måste ju utvecklats. Nu är jag kluven. Det kommer helt klart ge mig mer om jag väljer denna och fler och bättre vertyg inför skrivningen, bara det att jag har så förbaskat kul på måndagar, och att jag som sagt mår så bra av att starta veckan på folkhögskolan. Både läraren och eleverna är så okomplicerade då och vi skrattar hela tiden. Vi är dumma tillsammans fastän alla är så olika. Då återkommer vi till frågan om varför jag mest är här.
En tjej ikväll berättade om sin vardag och råkade säga ett schweiziskt, döläckert utryck som när lärarinnan upprepade det fick mig att fnissa till. Det var startskottet för min polska vän som inte klarade av att kväva sitt. För sent. Jag började gapskratta och hon med och ju mer tid som gick och ju allvarligare de andra i det lilla rummet blev, desto fler tårar samlades i mina ögon som ett resultat av ett misslyckat försök att sluta när man inte får skratta. Sådant är så obehagligt men något av det roligaste som finns. Mycket... moget av oss. Men vad vuxet av de andra att inte röra en fena under tiden. Nåväl, tio minuter senare kunde lärarinnan fortsätta undervisningen och jag kan säga att det redan gett mig en del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar