Då kör vi. Jag anlände mycket sent under söndagskvällen, genomtrött. Bodde hos min pappas kusin, skådespelaren, hans fru, musikern, och deras genomsockriga ettåring. De bodde relativt centralt i en antik byggnad där det mest fanns hippie- och punkkollektiv. Och några barnfamiljer då, haha. På måndagsmorgonen var jag fortfarande trött men begav mig ivrigt ut i staden för att påbörja sevärdhetskavalkaden.
Först ut var så klart alla kyrkor. Detta är deras domkyrka, Stephansdom. Sedan blev jag akut kissnödig men kunde givetvis inte hitta någon offentlig toalett nånstans som inte hade lunchsstängt så alla fina platser som besöktes inom de närmsta åttio minuterna hade jag inget tålamod att fotografera.
När jag blev hungrig försökte jag hitta Naschmarkt. En väldigt lång, lång marknad med allt man kan tänka sig. Det borde varit lätt med tanke på att det låg längs floden men med mitt noll lokalsinne tog det sin tid och alldeles för många minuter med näsan i kartan. Jag är en fena på kartor dock.
Att gå igenom Naschmarkt tog ett bra tag men hittade lite bröd och Hummus som jag åt på Karlsplatz, framför denna pampiga byggnad. Wien verkat klara sig bra under kriget eftersom i princip alla byggnader var hur gamla som helst men fortfarande vita och vackra. Min pappas kusin berättade att man de flesta skollor också håller till i sådana och ibland ser man något som man tror är en herrgård eller åtminstone ett litet slott och så är det ett vanligt företag.
Helt spontant åkte jag ut i till ett industriområde och mitt i allt fanns en port in till en lummig kyrkogård.
Där höll jag Mozart sällskap en liten kvart.
Det var en mysig kyrkogård. Titta bara så lummig och skogliknande. Mozart borde vara nöjd och det var jag med. Med smärtande fötter och törst (vem vågar dricka vatten en heldag ute liksom?) åkte jag hem för att de ville bjuda på middag. Sedan stannade jag och pappan uppe till sent och pratade teater. Allt blir så klart i huvudet efter sånt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar