Dag tre, fyra och fem i Paris

Dag tre:

...tog jag tydligen inte så många bilder under. Mest gick vi till Champs Élysées och stannade på vägen för att kolla in vintage som de är duktiga på där. Många går in för det med posters på väggarna, gammal jazz och är själva allmänt rockabilly. Lite baguette i en park, man får passa på vid uppehållsväder, och vi var framme på långa översittargatan där jag utökade min samling anteckningsböcker och var tvungen att prova en Macaron eftersom jag nu var i Frankrike. Godare än dessa eviga cupcakes åtminstone. På kvällen gick vi runt i perukaffärer, åt på en italiensk restaurang (där de lurigt nog ville ha fyra Euro för kranvatten de fyllt i en finare flaska) och vandrade stämningsfullt runt i "vårt hemkvarter" och gick förbi de röda kvarteren med Moulin Rouge i sin spets.

Dag fyra:

Den sista hela dagen tillsammans skulle vara lugn och vi ville verkligen upptäcka Montmartre. Höll oss där precis hela dagen och gick en jättebra guidad tur där vi fick inblick i historia och kul fakta om dessa bobos. Med sådana guidade turer kommer man bort från de värsta turiststräken och får se de verkligen pittoreska små snirkliga gatorna. Den sidan av Montmartre bekräftar nog mångas romantiserade bild av staden. 

Mycket street art.

Här bodde tydligen den mest omtyckta av alla bohemer. Och hon var inte ens fransk. Detta folk förvånar en ibland.

Efter att vi kommit upp till den enda vingård som finns kvar (där pengarna går till välgörenhet) mötte vi av en slump Montmartres president som ville krama oss alla. Han luktade något sött och suspekt.

Turen slutade passande nog vid Sacré Coeur och vi beöskte Place du Tetre. Detta torg fullt med porträttmålande konstnärer och restauranger. Min väska blev inte stulen.

När vi fikat på Ameliés Café des 2 Moulins kunde jag bocka av mitt sista måste. Utanför toaletten stod hennes bedårande grislampa men själva stället var himla liten. Vi fyllde det med prat om drömmar. Jag älskar att prata om drömmar av alla slag. Vi klädde upp oss och gick ut med okänt mål. Hamnade på dansgolvet på ett irländsk ställe och avlsutade en fulländad tid ihop med rött vin på en bohemisk musikbar. Hur kunde allt gått så fulländat? Svar. Det blir vad man gör det till. Saker gick säkert fel någonstans men med mitt sällskap blev allt perfekt. Under vår utvärdering kom vi självklart in på allt vi visst inte hunnit med. Klart man kan vara bitter men vi var överens om att det ger oss desto fler anledningar att komma tillbaka. Båda vill och i skrivande stund känns det fortfarande aktuellt. Om första ögonblicket i staden var kaotiskt hann jag bli kär. Jag trodde aldrig att jag skulle uppskatta staden på det viset och framför allt inte mer än Wien. 

Dag fem:

Vår sista frukost var ganska tyst. Vi checkade ytterst motvilligt ut och lindrigare separationsångest hade varit att föredra nästa gång. 

Men tågresan hem gick smärtfri. Fick sällskap av en målare från New York och även vi pratade drömmar. Nu menar jag sådana man drömmer på natten. I natt hade jag en sådan levande dröm som jag var tvungen att skriva upp i mitt nya block. 

Jag sitter och kollar igenom bilder och ler åt varenda. Jag vet att detta minne kommer svida ordentligt i framtiden för det är så vackert.