Fondue och karuseller

Lördag eftermiddag, klockan fem prick, infann jag mig hos min Schweiziska vän som bjudit in till Schweiziska afton. I urens land lägger de nämligen stort värde på punktlighet. Hon hade dukat så himla fint med fonduegryta och tallrikar med olika saker man skulle doppa i den äkta schweiziska osten hon bjöd på. På tallrikarna låg varsin röd penna med en typisk figur. Jag fick en ko med en bjällra. Över hela bordet låg choklad utspritt med bilder på olika kända platser i landet. Hon berättade hur man skulle äta det och när vi nästan fått runda magar begav vi oss till vardagsrummet där en lustig fransk film, till alla dessa utsökta choklader (Ovomaltine var den bästa!), visades; Bienvenue chez les Ch'tis. Om det var oklart innan så kommer min vän från den fransktalande delen av Schweiz. Annars vore det ju inte lönt för henne att komma hit för att lära sig tyska. Det var hur som helst en angenäm afton som slutade med en kvällspromenix med hundarna.

Denna enorma byggställning heter Silver Star, är Europas högsta Berg-och dalbana och befinner sig i Europas största nöjespark med det nyskapande namnet Europa Park.

Om inte tidigare blev jag varse värdfamiljens lite mer galna sida under en söndag i denna park. Tur att jag också älskar sånt då.

Föräldrarna och jag åkte precis allt och barnen så mycket de fick innan längden stoppade dem.

Det fanns berg- och dalbanor i vatten, mörker, de som åkte baklänges och upp-och-ner. Sedan fanns det ju de hemska karuseller som tekopparna som jag blir alldeles illamående av. 

Vi åkte från öppning till stängning och åt matsäcken i köerna. 

Det som gör denna park så fantastisk är dels att man inte ens i de långa köerna har tråkigt då man går längs väldigt medvetet dekorerade gångar (ibland i grottor och liknande) med ljud, filmer, rök och andra upplevelser och dels att parken är uppdelad i en mängd europeiska länder där de verkligen gått in för scenografi, restauranger och gatunamn. Barnen var inte lite begeistrade när de fick syn på svenska flaggan och korsvirkeshusen. Och lillplutten ville bara åka med mig mest hela tiden. Han åkte dessutom allt utom de två på bilderna ovan, modiga lilla sak.

Den där berg-och dalbanan helt i mörker var inte att leka med och skakade så alldeles fruktansvärt och på barnens begäran åkte vi den kanske fem gånger för mycket efter varandra och ovanpå det tvingade värdpappan mig att åka Silver Star en sista gång innan de stängde. 

Jag säger som så att jag inte kunde få i mig mycket kvällsmat. Mörbultade gick vi i alla fall och lade oss, ordentligt slitna och nöjda med dagen som äntligen blev av.