Månad åtta

Tyskan:

Det var ju lite mer än en månad sedan som jag införskaffade mig de där bra böckerna jag blivit tipsad om. Något som förvånar folk är att jag redan jobbat mig igenom dem. Det blev mycket information på en gång och inlärningen skedde nog inte så effektivt för att jag kände tidspress. Den största skillnaden språkmässigt sedan förra uppdateringen måste vara utvidgandet av ordförrådet, något som var ett av mina mål. Ibland tycker jag över att det släppt lite vid avancerade diskussioner när vi övar inför provet. Nu är det inte ens två veckor kvar. Jag tvivlar och ser så mycket som behöver jobbas med. Uttryckssätt, prepositioner och över huvudtaget förberedande tekniker. Det måste satsas nu.

En  sak som jag dock kommit på, på sista tiden, är den positiva förändringen vad gäller hur familjen rättar mig. De påpekar vad jag de första sekunderna irriterat anser vara väldigt onödigt att ens nämna. Sedan inser jag följande; om de bara påpekar sådant, betyder inte det då att jag är på finslipningsvägen? 

Familjen:

Här har det hänt något fantastiskt. Jag känner mig mer involverad i familjen och i barnens vardag på så vis att jag pratar mer med dem. Jag är inte i skuggan längre och har haft riktigt bra konversationer med värdmamman. Det har blivit väldigt mycket hon, jag och lillplutten och jag trivs, stannar kvar lite extra fastän jag har slutat och gör de små tjänster som jag inte gjort tidigare av den anledning att jag hållit stenhårt på mina minutrar fritid. Vet inte om det kanske är det som är anledningen till att Lillen och jag fått en relation till varandra där han helt plötsligt kan kasta i min famn, vilja sitta med mig under alla berg- och dalbaneåk eller krypa upp i MITT knä av allas när HELA familjen äter ihop. Jag förundras och rörs av det.

Tankar:

Denna månad har gått snabbare en någon annan denna vårtermin. Tror jag hittat ett facit; ha kul. Jag har släppt nedräkningsbesattheten och även om jag saknar alla därhemma lika mycket känns det förvirrande nu när jag helt plötsligt vill stanna lika mycket som fara hem. Det finns dock fakta att gå på; det börjar bli ont om helger att göra allt på som jag inte än gjort och jag vill åka hem med en känsla av att jag är färdig med stället. Med en del planering är det ett möjligt mål. Först ska jag ta tag i skrivningen och sedan kan jag njuta på riktigt igen. Men jag mår så bra, så bra. Det var ett tag sedan jag kände det så väldigt genuint och tydligt även om jag för det mesta är glad.