Det sägs att vi svenska au pairer detta år rent statistiskt hamnat i en av dalarna. Det var tydligen väldigt länge sedan vi var så få i Basel. Hela tiden har jag tyckt att det är väl typiskt att jag just skulle pricka in mitt år så dåligt men nu har jag tänkt igenom det så ofta att jag helt har ändrat åsikt. Under au pairmötena har alla fått säga sitt, och många gånger dessutom. Vi har aldrig varit särskilt anonyma utan utvecklat en gemenskap där alla varit inkluderade. Inga grupper har kunnat bildas för vi varit för få. Men det som ändå slagit mig mest är att jag tror att det varit en stor bidragande faktor till min egna personliga utveckling. Jag har fått så otroligt många nya insikter, idéer, perspektiv och inblickar detta året och det får man ju genom umgänge med andra typer. Tack vare att vi är så få har vi hållt ihop, hur olika vi än är. Och vi är olika. Inte som i ett sånt där gäng man kanske haft som yngre för att de andra var lite dumma eller omogna, utan ett gäng där vi kompletterar varandra, lär oss av varandra.
Inte gäller det bara där, förresten, utan även med alla andra jag lärt känna från olika länder med olika synsätt. Över huvudtaget överallt jag reser och träffar nya människor.
Därför har jag blivit så tacksamt över att jag har vänner i Sverige som är som tvillingsjälar men också dessa gäng här där alla har sin charm.
Det gäller att inte se olikheterna som hinder för en vänskap eller ett intressant möte utan göra någonting äventyligt och spännande av det. Och sjukt lärorikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar