Under veckans två första dagar har viruset från Tyskland fått ett bakslag. Jag har haft ont i hela kroppen och sovit ganska mycket (vilket nu förklarar behovet av eftermiddagstupplurarna jag helt olikt mig börjat ta sedan hemkomsten). Vad som kanske inte varit så smart är att jag även jobbat dessa dagar. Efter tupplur och alvedon gjorde jag det bara och under arbetstid distraherades man på ett bra sätt men jag har bestämt mig för att ta två eller tre dagars ledigt nu för så länge jag håller igång kroppen på ett så krävande vis kommer det aldrig försvinna och det borde vi undvika.
Det underbara är att alla fina människor har börjat svänga förbi mig på caféet igen för att säga hej eller stanna och prata. Precis som det ska vara. I måndags kom en teatervän och väntade på att jag skulle stänga och sedan satt vi bara på en bänk ihop och han berättade allt drama jag missat under året som gått. Åh, vad jag saknat teaterlivet med människorna som ingick! Igår åkte jag hem till en annan teatervän, trots att jag var helt slut. Men vi bakade vinbärspaj och pratade om livets stora gåta så det gav mig bra energi och det var lätt värt att komma hem alldeles för sent. Idag sov ut och nu ska jag vila vila vila. Hur fantastiskt tråkigt jag än tycker att det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar