Lite på ett ungefär såhär såg det ut mitt i karnevalen dessa tre dagars firande innan fastan börjar. Kan väl säga att varje upplevelse blev mer utflippad än den förra. Om detta firande har jag fått höra sedan tidig höst. Att inget är som det och att om man är här ett år så är detta faktiskt det allra viktigaste att uppleva. Vad kan man då förvänta sig och hur kan man undvika att mötas av besvikelse efter en så hög ribba? Ja, Fasnacht i Basel går inte att beskriva riktigt, men jag ska göra ett försök.
Detta är inte i Basel men i söndags kväll gick hela bygden likt ett sekttåg med facklor upp till ett berg med en stor valborgsvedhög med en häxa på toppen. Alla skulle hjälpas åt att fördriva vinterhäxan och borgmästaren höll tal. Vi ansåg det vara smart att inte värma oss däruppe för länge utan att gå hem och sova. Två på natten pep väckarklockan till och klargjorde att det nu var dags att åka in till Basel. Påklädning och möte med Soff och schweiziskan och in till staden. Vi ställde oss förväntansfullt på bron mellan gamla och nya stan och klockan fyra prick, när domkyrkoklockan slagit släcktes Basel stad ner och ett genomträngande och skrikit ljud, då fortfarande energiskt och livfullt, som kom att etsa sig fast i våra huvuden under dessa dagar, kom plötsligt närmre och närmre. Piccoloflöjter hette det och därefter trummor. Alltså paraden var uppbygd på följande vis; ett dussin maskerade piccolomusiker, följt av några trummor. Detta upprepade sig i all oändlighet och däremellan svävade monster med breda leenden och lyktor. Lite som på Soffs bild här under.
Dagen efter var hon inne med sin värdfamilj och jag fick höra skrämmande historier om hur hon drogs med i en vagn medan två säckar konfetti dumpades över henne, för att sedan bli skänkt sin rosbukett. Så gör de här. I utbyte mot att få trycka ner dessa tusnetals pappersfigurer i ryggen får söta flickor blommor och godis. Och de som har de rätta taktikerna förstås.
Under tisdagen blev jag sugen på att åka in igen och då barnparaden ägde rum drog jag med lillplutten som inte var lite begeistrad över alla flygande karameller och konstiga utstyrslar. Men det var svårt att komma fram och med en liten och vild påg var det ett under att bilder hann bli tagna. Under kvällen sedan så åkte lilla granngänget än en gång in för att se musikerna spela på olika torg. Konfettin låg som tjock snö på marken och paraden höll fortfarande på sedan förmiddagen. Det är ju det som gör Basels Fasnacht så speciell; de olika gängen vandrar runt på egna rundor och spelar slut på luften i hjärnorna och sedan lite till, cirka hela natten för att spela nästa dag igen, och nästa. Och de som inte spelar går runt där med sina vagnar med satirpolitiska budskap, öser konfetti och slänger apelsiner och karameller på oss gamar tills de storknar, och lite till. Om man vill finna en kompis eller komma till andra sidan gatan är det bara att ge upp, och sova; det gör man natten till torsdagen igen.
Ett sista besök under torsdagsförmiddagen för mig och Soff då jag ville uppleva det riktiga karnevalståget men ja, de var lite segare. Trots det fick jag konfetti innanfär underkläderna, fem apelsiner, kolor och till och med en gul lök. Detta förtärdes nere vid floden med inköpt mjölsoppa (traditionell Fasnachtsrätt) som smakade bränd brunsås så den åts inte upp. Härligt. Liv och rörelse. Glädje. Och så kunde jag använda min nya, bruna vårjacka ärvd av en hemflyttad au pair.
Nu har man fått sin dos av detta spektakel och jag kanske också borde gå och lägga mig i tid för en gångs skull. Jag ska göra det, och le åt det fina som hänt denna vecka och vara tacksam över allt jag får uppleva på grund av att jag vågade säga ja till att flytta till södra bredgrader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar