Lördag
Fem över halv åtta klev jag ur sängen, drog på mig mina kolla-jag-är-en-äventyrare-kläder och åt en brödbit med ekologisk honung på. Det satt ju fint att värdpappans stolthet bland alla milioner kurvor till Wallis i Alperna skulle göra oss åksjuka när han valde att med trettio km/h för snabbt ha bilrace med den andra familjens pappa. Det blev inte svart, allt blev plötsligt vitt och så höga berg har jag aldrig sett förr. Vår lägenhet var från sextiotalet men sånt retroaktigt gillar jag ju medan andra tycker de hyr en unken och primitiv historia. Utanför den firade de hur som helst Fasnacht för fulla muggar och lillplutten blev livrädd när Asterix lyfte upp honom. Vi andra bara skrattade och sörplade i oss äppelvinet.
Söndag
Att haffa en lift upp med rätt sällskap förstod jag skulle kräva smidiga ben och en gamattityd. Det var ju ändå där man satt med dem och peppande upp varandra inför många timmars snirklande och de man utbrast oj-idag-ser-man-de-vackra-alptopparna-bättre-än-igår med. Vid ett senare tillfälle fick jag reda på att den dåvarande läskiga backen jag uppehöll mig i under denna dag medan de andra stylade vid röda och svarta kallas idiotpisten. Men än så länge var den brant för mig, dock cool, och mitt största bekymmer under dagen var det blöta bandet man gled nerför när man egentligen skulle uppåt. Lycklig ovetande om den kommande dagens utmaningar så klart. (När vi satt där och drack ett glas vin slog det mina värdföräldrar att hoppsan, det var visst deras bröllopsdag idag så då pussade de varandra och sedan återgick vi till vårt föregående samtal) Sov som en bebis och drömde att de flesta äldre inte borstade tänderna om kvällarna av hälsoskäl.
Måndag
Funderade på om det var dags att börja lära mig svänga lite. Såg då mest bara ut som en pizzabit när jag åkte ner. Nej, det är inte min bra metafor, så kallas bromstekniken i alla fall härnere. Oj, sedan blev det dags för skidkurs och oj, den ägde visst rum högst uppe på den blåa pisten som jagaldrigvågatttestapå. Liften kallades Tallrikslift för att man trädde en tallriksliknande grej mellan benen. Bara för att jag är snål och redan betalat tvingade jag mig förbi mannen som rökte rabarberpaj (som hjälpte barnen, hette det). Hjälp. Blåa, långa och alldeles för coola BLÅA PISTEN! Min grupp bestod av små, spänstiga varelser och så jag, något äldre Ella. Det funkade ju inte. Förstod inte vad han sa på sin schweizertyska men han såg ut som Mikhail i Lost nästan på pricken. Efter det tröståt jag en ruta eller fem av vår biochoklad och på kvällen smällde vi som sagt i oss en del Raclettes.
Hej Ella! Så himla skoj att höra från dig. Mitt namn kan du ju redan. Vad spännande det låter med Au Pair i Tyskland! Hur länge har du varit där? Jag är som sagt också 20 år gammal och älskar stora koppar, kaffe, te, vinylskivor, oviktiga samtal som plötsligt blir det bästa på dagen och den där kicken man kan få av att göra "någonting farligt" när det i själva verket kanske är världens mesigaste grej. Men hjälp vad man lever då! Det är skoj att du alltid har med dig ett anteckningsblock, då jag bara härom dagen funderade över ifall jag borde skaffa mig ett block jag med. För, jag hittar alltid så mycket att fundera över om dagarna. Och jag kommer på saker hela tiden. Ett block att skriva upp saker i skulle vara perfekt! Berätta om något som står i ditt block vetja! Jag är också ganska rädd för att missa något. Jag drömmer och planerar, funderar och tänker i massor. Ibland säger min pojkvän att jag kanske borde slappna av lite, men hur kan man ens försöka när det är så mycket spännande som pågår omkring en hela tiden? Jag är en sån där som kan finna blåsande löv alldeles magiska. Eller sättet som tebladen simmar omkring i tekoppen. Ett exempel är en scen ur American Beauty som är en fantastisk film för övrigt. Den beskriver lite hur jag ser på vardagen. http://www.youtube.com/watch?v=1JobUrsonks&feature=related första gången jag såg den scenen kände jag bara igen mig så mycket. Skulle vara så fint med en kompis som typ förstår precis allt sånt där.
SvaraRaderaJag har aldrig haft en brevvän riktigt. Vet att jag försökte som liten men tror aldrig det blev någonting mer av det. Det skulle äga att prata ännu mer med dig. Ta min mailadress - amanda.bjorklund@live.se - så hörs vi av!
Amanda.