Sista hela dagen där, jag var lite förfärad över det. Dock ville jag åstadkomma något under dagen. Tog en buss så att jag kunde komma åt en spårvagn till en liten stadsdel jag blivit rekommenderad som är känd för att innehålla många typiska österrikiska restauranger, Grinzig. Denna del var den enda i hela staden som var som jag tänkt mig. Där kunde man ta en buss upp till en terrass på ett berg så att man kunde stå där och titta ut över hela, vackra staden. Tyvärr gjorde den starka solen allt dimmigt så inga bra bilder togs däruppe.
Inte hängde jag läpp för det utan bestämde mig för att komma ifrån bruset lite och gick en liten skogspromenad ner till nästa hållplats. Trodde jag. Men med mitt underbara lokalsinne kom jag ut på vischan. Vackert och så, men det var bara att gå upp hela vägen igen. Förresten, däruppe på berget låg helt osvensk ett universtitet för turism och kommunikation.
Nere i Grinzig igen ville jag skänka mig en typisk österrikisk rätt som tack för att jag snålat med ordentlig mat under dessa dagar. Då kom ju det lilla problemet med att lilla Ella inte äter nått kött. Inga problem, visade det sig. Jag avnjöt dessa "Schupfnudeln" (fingerpasta ungefär) på en italiensk uteservering och läste. De var mycket godare än Spätzler och de är i sin tur godare än Spaghetti.
Här är beviset för att Wien är så omtyckt; de verkar turistifiera alla stadsdelar utom de typiska bostadsområdena. Kolla in denna toalettskylt. Dirndl är ju en folkdräkt, en sån som till exempel servitriserna under Oktoberfest i München använder.
Ett par matmåsten hade jag ju inför resan, inget nytt, utan mest bara för att äta det i Österrike. Det enda som återstod var Sachertårta på Hotel Sacher, alltså originalet. Men där hade jag lämnat kameran hemma eftersom jag ville uppleva den sista eftermiddag vandrandes omkring utan tegelstenen om axeln och hindret när man ser allt genom linsen. Jag kollade runt lite i affärer, bland annat en maskeradshop och kom fram till hur nöjd jag var med dagarna.
Jobbigt sentimental som jag är måste jag säga "På återseende" (och inte farväl). Och det finns ju ingen anledning till varför jag inte skulle återkomma. Jag gillar ju staden. Och atmosfären. Sedan att mina släktingar vill ha tillbaka mig och att jag inte hade tid att åka till Bratislava (femton minuter med tåget) ökar ju bara chansen för att det faktiskt blir så en vacker dag.
Vad fint, jag tror att jag varit på precis samma utkiksplats som dig och vandrat på precis samma stig! Om man följde den vidare neråt så kom man till slut in till centrum. Det är nog ganska exakt två år sedan jag var där faktiskt.
SvaraRaderaWien är en så otroligt fint stad. Såg du sopstationen? Det kan man kalla konst. Tänk om det vore så i Sverige.
Jag hoppas att allt är bra med dig, läste att du varit 7 månader i tyskland nu, känns som det var precis som du berättade för mig att du skulle åka ner! Tiden går fort. Njut så mycket du kan, ta vara på all tid med vänner och barn, det är sådant man saknar sen.
Jag hade en fransk vän som kom till Köpenhamn i veckan på besök, så vi möttes i Lund och det var otroligt fint! Och jag hade inte glömt så mycket franska som jag trodde! Skönt det.
Nej det är bäst att jag slutar här om du inte ska få en hel roman. Vill bara säga att jag tänker på dig, hoppas att allt är bra och även skickar en pepp-kram inför det stora testet!