Så värt det

Det var en så behaglig dag igår. Jag studerade i hur många timmar som helst och som under en ljum augustikväll cyklade jag ner till innerstaden där jag drack lite rött vin med en tysk tjej på en mysig uteservering. Vi pratade om allt från vad som hänt dessa två månader vi inte setts under till klaustrofobi och störiga fel utlänningar alltid gör när de pratar tyska. (Inte jag så klart! Nej då.) 

På tal om allt och ingenting; att flytta så långt bort och helt på egen hand som jag gjort, gör en...ensam. Man kan omringa sig med hur många människor som helst men i grund och botten är man Så.Fruktansvärt.Ensam. Och det är en av de största utmaningarna med hela detta kalaset. Jag har alltid mycket människor runtom mig men det var just mitt beslut att komma hit, med mina skäl och allt jag upplever, är det bara jag som upplever. För de andra ser det helt annorlunda ut.

Det är faktiskt också det som är så himla mäktigt. Detta är mitt äventyr, jag valde att komma hit, har byggt upp en vardag här. Har valt kurser själv, vänner, aktiviteter och hur jag ska forma mina helger. Faktum är att så många kvällar som de igår, när jag cyklar hem med kraft från denna utomjordligt mäktiga känsla, upplever jag inte hälften så ofta i Sverige. Kanske aldrig hittills. Och när jag tillåter mig själv att suga i mig denna självuppfyllande kraft tänker jag alltid;

Det var så värt det att komma hit. Helt ensam.