I will be there

Så här i efterhand kan man ju fråga sig hur det blev så att nästan en helg helg spenderades i Weil am Rhein, en liten håla som kan jämföras med Eslöv i Skåne (om man nu är expert på Sveriges drygaste städer). Ja, det har ju regnat väldigt mycket så våra planer blev lite ändrade. Så här blev resultatet i alla fall.

Jag och Pippi cyklade som sagt igår till byn som ligger mellan oss och Frankrike för att gå på det där köpcentrumen som vi aldrig tidigare lyckats hitta till. Där gick vi söndagssega runt ett slag innan vi köpte mat och åkte hem till henne där hon bor nära Borgen uppe på ett berg en bra bit från vårt. Vi knöt vänskapsband som också ska symbolisera detta äventyr. Mitt blev i silver, rött och blått. Jag älskar att ha en mexikansk vän; inte bara för att hon är den coolaste i stan utan för att hon lagar gudomlig mat till oss. Igår blev det Chilaquiles can frijoles, och jag råkade, för att uttrycka mig populärt, dö godhetsdöden. Sök efter recept! 

Vi rullade uppför trapporna till hennes mysiga rum där vi tröstade varandra till filmen "My sister's keeper". Fy sjutton vad den väckte jobbigheter inom en. Efter ytterliggare en film; "A dangerous method" om Jung och Freud hade vi lyckats kränga både choklad, mer choklad och yoghurt med jordgubbar och hallon. 

Söndag. Regn. Typiskt. Vi och schweisiskan Yvé gömde oss bakom varm choklad inne på Mona Lisa (var annars liksom?) tills solen faktiskt kommit fram för att stanna. Fast det visste vi ju inte då. Väl i Weil am Rhein igen hände en positiv sak. 

Crêperiet som alltid lyckas vara stängt när vi jättemedvetet haft vägarna förbi var inte stängt utan öppet så det blev lunch där! Stället är inrett som i en blandning av femtiotal och afrikanskt med ljusslingor överallt. Vad jag inte förstått innen var det genomgående temat; Michael Jackson. Bilder och hyllningstexter prydde väggarna, böcker på hyllan och P.Y.T ur högtalarna. Helt fantastiskt. Trodde aldrig jag skulle få äran att besöka ett Michael Jacksoncafé.

Sedan kom i alla fall Galetterna vi beställt in. Ost och tomat. Mycket mättande.

Efter en konversation om Parkinson och verb (nördigt ska det vara!) blev vi sugna på efterrätt; crêpes! Det var inte fy skam. Även om vi egentligen inte orkade.

Det känns som att jag börjar känna lite press för de senaste veckorna har jag gjort sådant jag borde gjort lite, lite tidigare med tanke på hur länge jag varit här nu. Bättre sent än aldrig att i strålande solsken vandra runt på kända Vitra Museum, ett mekka för designlovers. Häftigt inredda rum i knasig byggnad (Rudolf Steiner är med i spelet så klart) där vi ville flytta in för att köpa möblerna skulle vi absolut aldrig kunna göra. Vad sägs om en miniatyrfåtölj i samma storlek som din hand för mer pengar än en kopia i riktig storlek skulle kosta i en normal butik? Bara så att man får lite perspektiv alltså.

Nu väntar lite skönhetsbehandling i badrummet, några fina skypesamtal, lite läsning på balkongen (fick även för mig att lyssna på the King of Pop) och sedan känner jag mig redo för ännu en vecka här. Åh, vad jag mår bra just nu.