Min fina schweiziska granne kom över som så många gånger för en filmkväll med tysk romantisk komedi när den är som klyschigast, underbart. Jag bjöd på svenska gräddfil-och lökchips, sparade till ett väl utvalt tillfälle, och hon på schweizisk choklad. Chips härnere finns nämligen bara i två smaker; paprika och saltade. Alltså, märkena är många och hyllorna långa men alla erbjuder de samma smaker. Logiken?
Vi skulle i alla fall ha vår sista afton sådär på tu man hand och såg Rabbit without ears II som lockade till skratt mer än en gång. Vad som är speciellt med den filmen är att det var den jag satt och såg där, i mitten av september förra året på ett nattåg med destination Basel och äventyr: okänt. Jag sa till mig själv att jag skulle se den igen i slutet för att se hur mycket mer jag förstod.
Visst är det skillnad. Lade extra märke till vanliga men lite mer avancerade uttryck jag blivit stolt över att ha lärt mig som jag här nu kände igen. Sådant som jag hoppas stannar kvar efter att jag stängt av datorn för kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar