Ska jag falla, då ska det finnas tid att falla fritt

I samma veva som jag flyttade till Tyskland så släppte Melissa Horn ett nytt album. För mig som lätt börjar betinga låtar med epoker var det lite tragiskt eftersom hon har en speciell plats hos mig och jag vill inte börja förknippa henne med denna tid utan en fin era i Sverige. 

Till skillnad från de andra två sönderlyssnade skivorna har jag alltså inte ens hört den nya. Jag vill. Jag får ibland Melissaabstinens men väljer att vänta. Här gäller tysk musik. 

Men idag när jag hängde tvätt och nynnade på New York så märkte jag hur fingrarna fick eget liv, ryckte med mig till datorn och satte helt fräckt på en spellista. Nu har jag alltså hört fröken Horns skära och bräckliga stämma precis många minuter sammanlagt men det kan inte hjälpas. Nio månader utan henne har varit för mycket. Nu är det ändå för sent att börja betinga henne med detta äventyr. 

Kort efter att jag kommit hem spelar hon i vackra Helsingborg. För er som bor i Skåne alltså. Hon är mycket bra live kan jag intyga efter en emotionell afton under Malmöfestivalen förförra sommaren.