Gårdagen var så himlans bra.
Jag kunde, i min ledighet, äta en långfrukost på balkongen och sedan traska över till min fina mor där vi smed vackra septemberplaner och åt morotsbullar och sedan träffade jag min bästa och mest otillgängliga teatervän denna sommaren, som jag ej träffat detta år, för lite drickyoghurt vid en fontän i en park och jag släppte bomben om vad vi ska hitta på för äventyr och hon blev så sugen och inspirerad så nu kan jag andas ut och ta tag i saker. Det blev ett intensivt samtal för jag hade en tid att passa som jag längtat enormt till.
Farmor och farfar tog med mig, mina fastrar och några till, till Marsvinsholms uteteater där Molières "Den inbillade sjuke" skulle framföras. Först avnjöts en picnic i slottsparken med baguette och bär och när det lyste alldeles gult över gräset intog alla sina platser och under två timmar sög vi i oss denna slutsålda, humoristiska, tramsiga, skickliga och alldeles bedårande föreställning med slottet i bakgrunden och världens mest harmoniska solnedgång.
Kan livet bli bättre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar