Mitt nya hostel är visserligen intressant men inte i närheten av det förra vad gäller utrymme, fräschhet, läge och mat. Det har klart fört mig sig bra möten igen. Denna gång med bland annat en dansk som jag vid första anblick inte alls ägnade särskilt mycket uppmärksamhet men som överraskade mig helt då det nämligen visade sig att hans passion var positiv psykologi, ett fält som är relativt nytt men inte mindre viktigt för det. Tvärtom. Ju mer utvecklat vårt land blir, ju bättre ställt vi får det rent materiellt, desto mer antidepressiva skrivs ut, desto fler krampar i magsår. Positiv psykologi handlar om lycka och exakt vad det är. Alltså inte vad som gör oss glada utan mer varför vi blir glada av just det och vad lycka i sig faktiskt är, att kunna konkretisera det abstrakta. Tänk att det finns så lite forskning där. Det handlar inte om att hjälpa människor ur misär, så att deras liv går att leva. Det behövs mer än så. Vi behöver verktyg som hjälper oss att ha ett liv av bra kvalitet. Inte bara hanterbart. Alla har rätt att leva helt utomordentligt elefantastiska liv.
En anledning till att jag åkte till Prag var att ge mig det jag trodde var det mest värdefulla och eftertraktade i mitt liv, dvs tid. Tid för eftertanke och självrannsakan. Nu inser jag att jag behöver kunskap om människans tankar och dess processer. För risken är stor att, om vi inte lär oss hur våra hjärnor jobbar och hanterar allt som händer, så stjälper det mer än hjälper. Man går in i onda cirklar av älterier och upprepningar. Så mitt lilla projekt nu blir att skaffa mig lite kunskap om detta och på så vis kunna använda min tid (som nu faktiskt finns i överflöd) på bästa möjliga sätt. Dansken verkar frälst så jag är hoppfull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar