Jag har haft de mest livsomvälvande konversationerna under de senaste dagarna. Mina nya amerikanska två vänner är som funna under en sten. Var har de varit under hela mitt liv, liksom? I förrgår hittade vi den godaste vegetariska restaurangen med de vackraste tapeterna där vi satt hela dagen och igår åt vi frukost och gick tillbaka till det dunkla rummet och började berätta våra livshistorier för varandra, något som aldrig har känts mer rätt. Och det var första gången jag kunnat ventilera sedan jag verkligen kommit bort från smeten. Här kan jag liksom på avstånd reflektera. Vi väckte mycket hos varandra och det blev väldigt emotionellt. Få tillfällen i livet har jag känt mig så...upplyst och rätt. Universum gjorde något för att just vi skulle mötas och de bekräftar mig på ett nytt vis. Och ni vet när man involveras i nya människors passioner och berör helt plötsligt ämnen som man aldrig ens varit nära att reflektera över? DET är energi. Idag bröt vi dock upp efter att ha fyllt några dagar med ändlösa, intensiva diskussioner om allt som finns och mera därtill. De flyttar till sina lägenheter (som bara råkar befinna sig runt hörnet från den jag snart flyttar in i. Kan inte bärga mig tills vi intar alla områdets billiga fik och barer. Vi vet att det är vi som är gänget, vi som ska följa varandras äventyr under dessa månader. Jag checkade också ut vilket var alldeles för sentimentalt, för att testa ett nytt vandrarhem. Detta ligger i Prags Montmartre och vägarna är målade i eldiga nyanser och lite grönt och blått. Terrassen är den mysigaste på länge men detta ställe har mycket att leva upp till. Men det har snöat så otroligt mycket det senaste dygnet, att till och med Prags gator inte längre hinner smälta det vita täcket. Och ni skulle se hustaken.
Nu ska jag orientera mig lite ute i det nya området; ville bara tillägga en grej. Ja, jag vet att allt låter otroligt romantiskt i min värld. Jag är en hopplös romantiker så allt jag skriver är precis så jag väljer att se saker och ting. Jag har ett sinne för detaljer och optimism och när jag upplever något fult eller oinspirerande rusar jag inte precis till datorn för att dela med mig av det. Jag har svackor här, ja, jag tvivlar ofta, men mest känns allt överväldigande och oerhört vackert och rätt. Och det är det som är Ellas lyckokälla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar