Språkkursen började faktiskt idag. Kursen i sig passar mig perfekt. Större framsteg med tyskan sker inte för tillfället och kursen erbjuder ju både övning i konversation och grammatik. Låt det gå s.n.a.b.b.a.r.e.
Under kvällen följde jag med tösen till hennes Kung Fu-träning i en gympasal. När hon då och då vred huvudet mot mitt håll och stolt tindtade med ögonen log jag. Det fanns en sådan där jobbig påg där. Ni vet en sådan som stannar upp hela introduktionen så att undervisaren måste berätta samma sak om och om och om igen? Jag tänkte tillbaka på min tid med aktiviteter och förundrades över att vi över huvud taget presterade något. Sedan fick jag en smärre AHA-upplevelse. Just det. Badminton i högstadiet. Det var ju JAG som var den där jobbiga. Det var faktiskt jag och min vän som fuskade under uppvärmningarna, som kom tio minuter efter utsatt tid under drickpausen, vi som kivades med de andra barnen.
När jag såg de små lekfullt fäktas med pinnarna kändes jag en nostalgisk längtan tillbaka till dessa gymnastiksalar. Nu var jag inget större fan av idrotten men badminton. Det var om fredagarna och därför betingat med vetskapen om att det inleder helgen. Och det var där jag ihopparades med min nuvarande själssyster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar