10 februari 2012

Etthundrafyrtioåtta dagar i Lörrach

Nej men hallå. Jag tycker min tid här inte gått så snabbt som alla säger. Där hemma knorrar de alltid till när jag nämner saker i stil med följande sanning; Fredagen den tionde, inte bara ett datum för mig, utan även den dagen som sätter milstolpen att jag varit här exakt halva min tid.
Ja, jag kan till och med tycka att det känns långt med hela "halva tiden" till. Fast för exakt ett år sedan fyllde en vän år och vi stog hemma i en korridor och bakade pannkakstårta som överraskning till henne och sedan gick vi ut och jag drack ekologisk lemonad som var äcklig och det, däremot, känns INTE som för ett år sedan.
Så vad har man hunnit med hittills i Tyrre då?


Jag har stått med fötterna mellan Tyskland och Schweiz ett antal gånger.


Hängt väldigt mycket på stadens små gator, fik och språkskolan så klart.


Och en hel del mer på Basels kringliga "Weglin", fik, barer och trånga dansgolv. (Bild av en vän i Basel)



Jag har cyklat mellan länder, över floder, i dalar för att nå små meningslösa byar.



Pluggat och...pluggat. Läst ut några romaner.


Provat på skidåkning för första gången.


Männerherzen

Tyska biobesök och filmkvällar.




Upplevt de vackraste av marknader, höga pariserhjul och Raclettes med äkta Schweisisk ost. Och köpt denna fina lykta.



Oj, fått ny favoritmat som den populära pumpasoppan, frossat i choklad som Cailler och Milka.

24980972902566438_wahhcnvr_f_large

Känslovågor på alla plan och angående allt.


Så klart; insikter om hur det är att bo långt hemifrån, vad som är viktigt för mig i livet. Lärt känna en fantastisk familj och fått vänner från olika delar av Europa men desto fler svenska. Och förhoppningsvis en bunt nya, tyska ord.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar