Halva musiksalen fylldes idag med just min stora värdfamilj. De två stora barnen tillsammans med andra begåvade hade en fiolkonsert för ett par tre timmar sedan. Det är så intressant att se tösen stå där framme och med darrande fingrar spela de stycke jag hört henne beta sig igenom; varje åttondelsnot och varje paus. Sitter ju med henne allt som oftast därinne i det lilla kalla rummet på musikskolan med golvet täckt av vinröda, persiska mattor, väggarna ännu mörkare. Två pianon och ljuslyktan. Utanför hör man trafiken men där inne finns bara jag, tösen och hennes stränga men passionerade, gamla ryska lärarinna som gnisslar, berömmer och försöker skapa nått fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar