Så jag är tillbaka i ett stekhett tyskt hörn efter en vecka vid havet. Jag har storstädat och storhandlat, gått på studentskivor och fik och allra mest suttit hemma och rullat tummarna med min familj. Precis som jag ville. Min bror blev så överraskad och verkade glad att jag kommit hem, hur blygt han än visar sånt. Vi har haft många fina samtal och hans student var himla bra med utsläpp och gratäng och min sommartårta med maräng, hallonkesella och jordgubbar och en dålig fotbollsmatch så klart. Allt efter en nörds vilja.
Däremot är jag väldigt förvirrad. Jag blev inte så salig av att komma tillbaka till en hemstad som är lika vanlig och tråkig som alltid. Kom nog fram till att just nu i livet så har staden inte vad jag är ute efter vilket bara gjorde mig mer övertygad att jag nog kommer lockas iväg efter sommaren igen av ren rastlöshet. Jag kom även underfund med två angenäma förändringar:
- Jag verkar inte vara lika destruktivt sentimental som innan. Alla synliga förändringar accepterade jag på ett sätt som nästan förvånade mig. Skönt.
- Om man jämför med när jag åkte i höstas så mår jag mycket bättre nu. Säga vad man vill om jobbet; det har inneburit en hel del känslosvängar, men summan av kardemumman är att jag har kommit ur det som en betydligt lyckligare person.
Nåja, än är det inte över. Knappt tre veckor kvar ska fyllas med jobb, skratt och äventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar