Tyskan:
Jag vet inte vad det finns där att säga. Mitt prov är skrivet och därefter har jag pratat väldigt mycket svenska och gjort noll antal läxor. Det kändes ganska befriande. Tyskan har blivit ett prestationsfritt ämne vilket gör att jag bara snackar på. Och inser att jag kan ju det här nu. Även om jag inte alltid brukar de mest akademiska uttrycken så kan jag kommunicera om lite vad som helst. Inga ämnen känns längre hotfulla och det var ju ett delmål som jag klarat.
Familjen:
Den där känslan av att vara uppskattad ökar för varje vecka och frågar mycket när jag åker så de förstår väl att ett bäst föredatum är inom räckhåll. Jag inser mer och mer att jag faktiskt blivit ett med en helt ny familjs vanor och rutiner. Allt som sker innanför dessa fyra väggar är så naturligt det kan bli för mig.
Tankar:
Sista månadsuppdateringen. Det skrämmer mig för det förväntas väl att jag ska skriva något otroligt genomtänkt och fyndigt. Ändå kommer jag inte på något. Allt är ju vardagsmat nu.
Men jag börjar känna av sluttampen och börjar stressa upp mig och komma på allt jag skulle gjort alla de där helgerna som jag egentligen innerst inne vet att jag gjorde något annat meningsfullt under. Så mycket som alltid händer. Jag uppskattar min värdfamilj, staden, mina vänner och allt annat runtom mig. Ändå lever mitt huvud halvt i framtiden. Eftersom framtiden är lite dimmig så passar Ella på att drömma sig bort till outforskade platser som vanligt. Nu har jag ju tid för sånt. Att drömma gör mig till en lyckligare typ så det fortsätter jag med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar