Jag åker metro i Prag som ett proffs (!) Hoppar på utan att exakt veta vilken hållplats jag ska av på, springer runt och letar anslutningar och ja, fick planka på spårvagnen för att jag inte hittade nån automat. Good old times... Så idag har jag kollat på några lägenheter som känns riktigt bra och ska även kolla på någon till, sedan är det bara att bestämma sig. Just nu kan jag dock inget annat än erkänna att jag fäst mig så väldigt vid mitt hostel. Smyger runt i strumpor och receptionisterna har fyllt mig till bredden med tips på ställen att hänga på, teatrar att besöka, hemsidor att kolla in. Inte visste jag att här skulle finnas så många vegetariska restauranger till exempel.
Det känns fantastiskt. Detta är min nya stad.
Innan jag satte foten här hade jag knappt sett en enda himla bild och hade fått intrycket av att den var pampig och flådig i stil med Wien och att det nog trots allt inte är något jag behöver just nu för inspiration och så. Tvärtom. Det är pampigt, men på ett gammalt och vackert sätt. Det kan inte vara hus från samma tid helt enkelt. Det märks att det är lite mer åt det Östeuropeiska hållet, på en massa bra sätt. Jag gillar än så länge att inte förstå ett dugg av det jag ser och hör. Gissar mig fram och härmar i smyg. Det är alltid min utmaning, dessa språk och dialekter.
Nu ska jag snart gå och lägga mig med en fin bok, den enda skönlitteraturen jag packade ner. Har bakat paj med några jätteroliga typer som alla har sina historier, historier, fler unika livshistorier. För varje gång jag hör mig själv berätta vad jag gör här stärker jag mig själv. Det är rätt. Och ännu fler pusselbitar föll på plats när jag fick kontakt med min tvillingsjäl hemma i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar